Som jag har berättat förut så gick jag på Ersta vändpunkten för ca 1,5 år sen nu och det var nog ett av de bästa valen jag gjort. Självklart var jag riktigt nervös och spänd inför första mötet och få träffa alla andra ungdomar men redan första gången kände jag en samhörighet till dem. Vi hade ju upplevt i grund och botten samma problem. 

 

Minns även att efter första mötet så hoppade några av och jag tyckte det var så synd för då visste jag att de skulle gå omkring och bära på sina problem för sig själva men man måste också alltid ta det i sin egna takt. Är man inte beredd på att få hjälp och ta emot den så ska man vänta tills man är, men strunta inte i det bara för att du är rädd för att träffa de andra för man tas emot med varma händer. 

 

Här berättar Ulf mer om ersta vändpunkten och vad grupperna är bra för och så. Jag gick själv tonårsprogrammet och har fortfarande vänner ifrån det än idag!