Något jag tycker kan vara riktigt jobbigt nu när jag kommit ur mitt medberoende är just flashbacks. Jag tycker det är jätte jobbigt att se saker som påminner om min barndom. Just när man nästan spolas tillbaka direkt på en sekund är fruktansvärt. Hela jag blir som jag var när jag var yngre. Alla känslor, tankar och sånt blir detsamma och det är det jobbigaste. 

 

Jag fick en flashback nu på nyår. Då kom mamma hem full och självklart ska hon få dricka och ha skojj med vännerna men eftersom jag vuxit upp med alkohol så blev det jobbigare än om hon kommit hem och pappa funnits och varit nykter här. När mamma kom hem så fick jag massa flashbacks och tyckte inte alls om det. Värst var nog ändå när hon låg bakfull hela dagen efter och man fick sköta allt själv. Det var precis som att hon inte var hemma. Jag fick ta allt ansvar för allt igen. Men nu har jag pratat med henne om det och det är löst. Hon förstår mig men jag tror aldrig hon kommer kunna se det ur mitt perspektiv på något sätt.